"Ett stort steg för mamma, ett litet steg för William..."

William stod och höll i benet på sin matstol med ena handen. Han släppte taget, stod still några sekunder. Hela tiden med blicken på mig. Vinglade lite. Sen rätt vad det är tar han ETT STEG FRAM, stannar till och böjer sen saaakta på knäna för att i nästa sekund dunsa ner på sin lilla rumpa.
Jag säger bara WOW vad fort det går nu!!!
Han e så duktig och man ser verkligen att det e hans nyfikenhet och vilja att ta sig fram som styr honom just nu.

Jag måste säga att jag e som ett barn på julafton... HAHAHA.. Tjoar och applåderar åt allt han gör!! Stackars barn, han undrar väl vad det e för en tokig mamma han fått... *fniss*. Tänk bara så rätt han har min lille kloke son!