Vi har känt varann i över 20 år. Halva våra liv! Vi lärde känna varandra under inskrivningen på Förskollärarlinjen januari 1990. Mycket har hänt under dessa åren och periodvis stod vi varandra väldigt nära. Familjer, flytt och annat har gjort att vi inte träffas lika ofta men vi har alltid hållt kontakten på ett eller annat sätt.
Madde är en sån vän man ska vara rädd om, finns inte många som hon. Hon finns alltid där och är alltid lika varm, omtänksam och älskvärd. Love you!
Jag och Tina körde upp för att överraska henne. Tillsammans med hennes mamma planerade vi att vi skulle vara hemma hos henne när hon kom hem från jobbet. Gissa om hon blev snopen och glad!
Hon hade bakat en massa goda kakor och så bjöd hon på Smörgåstårta och Schwarzvaldtårta. GOTT! (Hon visste ju inte att vi skulle komma men hon väntade typ familj och släkt)
William trivdes mycket bra. Han vandrade från famn till famn och han visade sig verkligen från sin bästa sida. När Maddes fina barn tog med honom in på rummet och lekte med honom tindrade hans ögon likt ett barns på julafton. Han älskar verkligen andra barn, stora som små.
