De hade valt att spela musik som han gillade och lyssnade mycket på, vilket gjorde att det blev väldigt personligt och känslofyllt. Han blev liksom så nära. Minnena jag har av honom blev så levande på ett rofyllt sätt, samtidigt som det gjorde så ohyggligt ont.
När jag tänker på att hans underbara familj som måste hitta ett sätt att leva vidare i sorgen och saknaden känns livet extra orättvist. Man tänker ju liksom hur hemskt det vore om något hände min son.
Tack för att jag fick vara med och ta farväl av er fina son!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar