Krupp

Vilken hemsk natt vi haft. Vaknade vid halv ett av gråt och konstiga ljud från Williams rum. Han låg på rygg med uppspärrade ögon och kippade efter luft, samtidigt som han grät och försökte hosta. Fyy vad rädd jag blev. När jag tog upp han lossnade hostan och han lät som en skällande hund. Då visste jag precis vad det var frågan om - KRUPP. Han har aldrig haft det förrut, men jag kände igen symptomen.
Jag väckte Peter och lade William hos honom medans jag klädde på mig och bäddade ut bäddsoffan. Lika bra att ha honom hos sig så man har lite koll. Eftersom han hade svårt att andas och var hostig så svepte jag mitt täcke om honom och gick ut i friska nattluften. Det hjälpte, han somnade lugnt i min famn. Efter en stund gick jag in med honom. Jag satte mig i sängen med honom sovandes i min famn, men det var inte så bekvämt i längden kan jag säga. Lyckades dock bulla upp massa kuddar bredvid mig så han kunde sova halvsittandes själv. Först då kunde jag med slumra till ett tag. Men med en liten rosslande kille bredvid en blev det inte många timmars sömn.

Idag har han varit piggare, men med rinnande näsa och hosta. Suck! Att min sista mammaledighets vecka skulle bli såhär var det sista jag hoppades på. William och jag hade ju bl.a. planerat in lek och fika med hans kompisar. :(

En olycka kommer ju sällan ensam sägs det... Peter har så ont i ryggen att han knappt kan gå. Än mindre hjälpa mig med William, så han har jag inte haft nån hjälp av. Han är hemma från jobbet idag, så vi får se om han kan gå till jobbet imorgon. Snacka om sjukstuga...hihihi...