Kom hem vid halv 2 efter en riktigt trevlig och framför allt mumsig fest hos Lina och bara längtade att få krypa ner i sängen och få en efterlängtad sovmorgon då Peter lovat att ta William. Tji fick jag! William vaknade vid 02 och var helt hysteriskt ledsen och otröstlig. Bara mamma dög. (Phu! Tur jag inte drack så mycket vin). Jag vaggade, vyssjade, gick runt... testade allt! Ingenting hjälpte. Han bara vred sig och kved. Snacka om att känna sig maktlös.
Vid 05 ringde vi sjukvårdsupplysningen och fick då rådet att kontakta barnakuten. De var inte så förtjusta av att ta in oss, men efter lite tjat från mig så sa de att vi kunde komma. Att det ska vara så svårt.
Ingenting! De hittade ingenting! Men som jag misstänkte så kunde det möjligen röra sig om halsont för han var röd i halsen. Han hostar ju mycket och varje gång han hostar grinar han illa och blir ledsen. Det var inte öroninflammation, men det kunde finnas vatten bakom trumhinnorna, sa hon. Doktorns ordinationen blev en kur med hostmedicin, nässpray och Panodil. Läkaren var ljuvlig. Satt länge och pratade med oss, tog sig tid att lyssna och va jättefin mot William.
Idag är han lite piggare men febern har kommit tillbaka.
1 kommentar:
Nä fy vilken natt ni haft:-( tur att han mår bättre nu. Det var roligt att träffa dig igår, du var så fin i din prickiga kjol:-) Kram
Skicka en kommentar