Två veckor går fort...

Två veckor har nu sprungit förbi sen William började på "Kotten" på riktigt. Två spännande veckor för både honom och oss. Man riktigt längtar varje dag till att få hämta honom och höra hur han haft det och vad han gjort. Tänk vad kul när han sen själv sprudlar och berättar vad som hänt eller vad han gjort på dagarna. Nu är det tur att personalen har koll och kan redogöra vad han ätit eller hittat på. För frågar man honom får man bara mm, ja eller nej till svar och då inte ens på rätt ställe...hihihi...
-Har du ätit mat på Kotten idag?
-Nää!
Det är som när man frågar honom när han bajsat om han har bajs i blöjan, då får man ett väldigt snabbt NÄ! hihihi... Sen kan han peka bak på blöjan och säga: -Dää... Gullunge!

Jag börjar komma in i rutinerna på morgonen. Upp kl.06: påklädning, sminkning, fixa håret etc... Sen väcka lillprinsen och så myser vi i soffan en stund och han får morna sig till barnkanalen. Såå gooosigt!

När jag lämnar honom på förskolan får jag en puss och kram och sen går han självmant till nån personal och jag går till jobbet. Är nog lyckligt lottad med en kille som är trygg i sig själv och inte gråter när han lämnas. Tycker så synd om de föräldrar vars barn som är ledsen när det lämnas. Måste verkligen skära i mamma/pappahjärtat. Jag håller tummarna och säger"pepparpeppar" att William haft sin separationångerstfas redan. Sen måste man ju räkna med att det kan komma korta perioder om barnet varit ledigt länge, varit sjuk eller liknande. Men sen vet man ju att en stund efter man gått, så är de glada och leker för fullt. Har nog aldrig under mina 10 år som förskollärare suttit med ett ledset barn i knät en längre tid.

Jag är iallfall väldigt glad över vårt val av förskola. Williams "fröknar" är väldigt duktiga och engagerade i barnen. Man märker att de älskar sitt jobb och sina små "kottebarn". En stor eloge till det jobb de lägger ner varje dag! Det är tufft emellanåt med alla nyinskolningar.