En liten flicka med trasig själ...

10 maj, den dagen då du togs ifrån mig...

En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som henne förstod!
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske att flickan tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att den flickan, det är jag…

Men det fanns någon som ville lyssna och förstå,
att ett sådant liv kan man inte ensam rå på
Med hjälp började så kampen om livet
Den tuffaste kampen där inget var givet
I den svåraste stunden orsaken jag fann
och kärleken till livet så sakteligt jag åter vann

Älskar dig för alltid mamma!