Min kära gamla vän (inte gammal till åldern utan gammal som vän) Emelie och lilla gos Agnes hälsade på oss en stund i eftermiddag. Alltid lika mysigt att träffas. Vi hade mycket att prata om, både kul och mindre kuliga saker, men så e det ju här i livet. Det går upp och ner. Man behöver prata av sig ibland. Det är så kul när man får veta saker och dela någons hemligheter, planer, skvaller ja t.o.m. problem. Man känner liksom att man betyder nåt. Jag har några få vänner som jag delar "hemligheter" med. Alla behöver någon eller några få att anförtro sig åt. Ojdå, det bidde visst en liten parantes här mitt i allt. Det var ju inte detta jag skulle skriva om. Nu till det väsentliga...
William blev väldigt förtjust i Agnes. Det spelade ingen roll vad hon sa eller gjorde för han tittade på henne med beundran i blicken och skrattade hjärtligt åt henne hela tiden. Han såg verkligen upp till henne. Härligt!
Hon tyckte dock efter ett tag att han blev lite jobbig. Han skulle ju tvunget va där hon var och ha samma saker som hon hade... hihihi... Hon ville ju allra helst va med Peter. Peter va snäll nog att följa med henne upp på Williams rum och leka med henne. De lekte "Dagis" och hade sångsamling med Williams gosedjur... *fniss*.
Men att köra honom i hans "gåvagn" tyckte hon va kul! Ja, det tyckte förstås han med.
Herregud vad underbart det är att se William med andra barn. Han har blivit så medveten, så duktig på att "umgås". (om man nu kan kalla det så i hans ålder) Han har börjat förstå det sociala samspelet. Hm... eller e jag bara en "skrytmamma" nu??
1 kommentar:
Tack för en mysig eftermiddag!
Var skönt att äntligen träffa er igen! Agnes pratade om William på vägen hem må du tro och tyckte han var sååå gullig...men liiite jobbig..hihi:)
Kramar!
Skicka en kommentar