Vi trivs oerhört bra faktiskt.
Här är orsaken till vår flytt: Vår fina lilla glada och morgonpigga krabat...
För ett år sen låg han i min mage. Jag var då i vecka 22 och hade nån dag tidigare känt den första riktiga sparken av honom mitt lilla hjärta och nu står han här, ett år senare i sin säng, vår älskade son William.
Idag var det en härlig höstdag i Växjö så vi gav oss ut på en liten cykeltur. Det blåste, men solen värmde lite. Utan nåt bestämt mål hamnade vi till sist hos Lina och Ola som bjöd på kaffe och kaka. Det satt fint kan jag lova.
1 kommentar:
Så fiiin bild på dig med magen och den på William med, såklart:)Tycker inte alls det var längesen man följde din graviditet här på bloggen...Blir nästan ledsen när jag tänker på hur fort tiden går...läskigt ju..!
Kram på er!
Skicka en kommentar