Vid ett tiden stod jag inte ut mer utan bad Peter ringa. Vi fick komma in. Klockan två låg jag koppla till en maskin som visade att barnet mådde bra. Barnmorskan undersökte mig. Öppen 3 cm.
Värkarna blev värre, men det var för tidigt för smärtstillande så jag fick lägga mig i ett bad för lite avslappning. Det var skönt men det hjälpte inte mot smärtan. Fyyfan, vad ont det gjorde. Efter en timme skrek jag åt Peter att hämta barnmorskan för nu skulle jag banne mig ha nåt mot smärtan.
Klockan var nu kvart i 4 och de började förbereda för att ge mig Epidural... Äääntligen!!! Jag fick lite lustgas att börja med, tyckte inte den hjälpte, vilket gjorde mig mer uppstressad. Visserligen lyckades jag bli lite hög under en inandning och började dilla om att gå till Grace o dansa.. hihihi...
Barnmorska undersökte mig medans jag låg och sög gas och jag var visst redan öppen 7 cm... För sent för smärtlindring!!! Jag skulle alltså föda med bara lusgas!! Då var jag på väg att ge upp. Lustgasen hjälpte ju inte någonting!! Det var riktigt otäckt och skrämmande att veta att jag skulle föda utan smärtlindring. Just detta som jag haft sån ångerst för under graviditeten. Min skräckförlossning skulle infinna sig. Visserligen slapp jag ligga länge och ha ont för allt gick ju väldigt fort, endast 3h.
Krystvärkarna var jobbiga, men de var ändå tecken på att snart skulle skiten vara över. Just så kände jag då... Jävla skit förlossning, jävla skit graviditet.. ALLT VA JÄVLA o SKIT.
Men när jag fick upp "Mitt Lilla Hjärta" på bröstet försvann alla såna känslor o jag bara grät. Grät av lycka och att smärtan nu äntligen va över. Han fick tas ut med sugklocka och så var han lite medtagen, men han repade sig snabbt så barnläkaren behövde inte ingripa. SKÖNT!!
Klockan var nu kvart i 4 och de började förbereda för att ge mig Epidural... Äääntligen!!! Jag fick lite lustgas att börja med, tyckte inte den hjälpte, vilket gjorde mig mer uppstressad. Visserligen lyckades jag bli lite hög under en inandning och började dilla om att gå till Grace o dansa.. hihihi...
Barnmorska undersökte mig medans jag låg och sög gas och jag var visst redan öppen 7 cm... För sent för smärtlindring!!! Jag skulle alltså föda med bara lusgas!! Då var jag på väg att ge upp. Lustgasen hjälpte ju inte någonting!! Det var riktigt otäckt och skrämmande att veta att jag skulle föda utan smärtlindring. Just detta som jag haft sån ångerst för under graviditeten. Min skräckförlossning skulle infinna sig. Visserligen slapp jag ligga länge och ha ont för allt gick ju väldigt fort, endast 3h.
Krystvärkarna var jobbiga, men de var ändå tecken på att snart skulle skiten vara över. Just så kände jag då... Jävla skit förlossning, jävla skit graviditet.. ALLT VA JÄVLA o SKIT.
Men när jag fick upp "Mitt Lilla Hjärta" på bröstet försvann alla såna känslor o jag bara grät. Grät av lycka och att smärtan nu äntligen va över. Han fick tas ut med sugklocka och så var han lite medtagen, men han repade sig snabbt så barnläkaren behövde inte ingripa. SKÖNT!!En son, en välskapt och fin pojke. Min son!! Vår son!!
Pappa Peter premiär klär vår lille son...
Grattisbrickan!!
Född: 20100214 "Alla hjärtans dag"
Tid: 04.57
Längd: 51cm
Vikt: 3410gr
1 kommentar:
Åh, Marie vad roligt att läsa om hur det gick till! Inte lika roligt när du låg där förstår jag, men som de brukar säga i samma sekund som han var ute hade du nog glömt det! Bra jobbat, tjejen! Tycker det är ett jättefint tecken att du hela tiden kallat honom erat lilla hjärta under hela graviditeten och så föddes han på ALLA HJÄRTANS DAG av alla dagar, trots att det inte var planert tills dess! Stort grattis till Ert Underbara Underverk! Kramar Ellinor
Skicka en kommentar