Han babblar som bara den, hela tiden. Ibland säger han saker man förstår ibland e det bara kappakalja och tungvicksträning. Men det låter för härligt. Han är som en liten papegoja härmar det vi säger och lär sig mer och mer. Han har börjat säga två ords meningar bl.a.. -Titta pappa! -Mamma titta! -Bajsa potta.
En gång har jag fått honom att säga sitt namn. Han kallade sig själv "Vilja". Så sött det lätt när han sa det.
Han älskar att hjälpa till hemma och han vill alltid vara där vi är. När vi ska plocka ur diskmaskinen vill han hjälpa till och han räcker oss en sak i taget och säger varje gång med stort leende: -Tack! Och så studsar han upp och ner av lycka och tar upp nåt annat från diskmaskinen. När vi plockar fram lådan med duplo så blir han överlycklig hoppar upp och ner och springer sen och sätter sig på lekmattan. När vi tittar i hans lilla fordonsbok och han ser en speciel bild på en stooor lastbil säger han alltid: -Wow.
Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om honom vad som gör honom glad, får honom att skratta, bli ledsen eller arg. Det skönaste är att han har humor. En härlig busig humor.
Han är en väldigt glad och social kille och jag är mega stolt över honom.
En liten filmsnutt när William gungar i solstolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar