Kerstin följde med oss dit och det var så sött att se William och Kerstin gå iväg hand i hand och man hörde hur han pratade...oavbrutet... Hihihi...
Kvällen till ära bar han sin nya vinteroverall, som passande nog är röd! Min egen lille goe tomtenisse!!
Medans vi väntade på showen hade William en egen show för oss... hihihi... Han lekte tittut bakom stolpen! Älskade unge! Hur go får man bara va! Mammas stolthet och glädje!
De små tomtenissarna var sååå söta och de sjöng riktigt bra. En härlig tradition!
När William fick syn på de självlysande bollarna som några flickor höll i händerna inför ett dansnummer stegade han fram och ställde sig framför dem:
-Bollar, bollarna...
Han blev snällt bortföst och lommade glatt tillbaka till mig (som inte visste om jag skulle rusa fram o slita bort honom eller inte, men det löse ju sig).
-Mamma, bollar, bollarna
Lite senare fick han syn på tomten som stod och väntade en bit bort bakom knuten... Tror ni han blev rädd och tyckte det var lite otäckt... Näää... Han bara traskade iväg, rakt fram till tomten. Utan att se sig om efter oss. Visserligen känns det rätt bra att han inte är rädd för tomten, med tanke på den stundande julaftonen, men jag gillar inte att han är så självständig och bara traskar iväg själv. Det gör mig lite nervös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar