Sen gick det ju som sagt rätt snabbt. En månad senare var jag gravid och nu sitter jag här med världens underbaraste och finaste lille kille i min famn.
Att jag skulle bli så lycklig och uppfylld av kärlek hade jag aldrig kunnat tro.
Jag älskar Dig William.
Min son, min kärlek, mitt hjärta!
1 kommentar:
Tänk vad tiden går fort och nu är han här!! Och vilken guldklimp ni fick:)Är inte livet fantastiskt? Tänker på en textrad i en sång som jag sjöng på Agnes dop (fattar inte att jag klarade det):
"Himlen måste sakna en ängel, för en finns här hos mig och vilar i min famn. Kan det vara sant? Att jag får älska dig? En av himlens änglar, har landat hos mig..."
Skicka en kommentar